Havregrynsgröt & burkravioli

Mamma är undersköterska med utsliten rygg och ständigt trött. Pappa är fd svetsare med bortsvetsade ögonbryn, jobbar sen flera år tillbaka på ett reningsverk. Mormor och farmor var kokerskor som båda uppfostrat tre barn var utan närvarande män eller ekonomiskt stöd från dito. Morfar och farfar var alkoholister och är båda avlidna idag.

Jag då? Uppvuxen med två hårt arbetande låginkomsttagare till föräldrar i ett medelklassområde. Mamma och pappa fick slita för att ha råd att behålla huset under 90-talets nedskärningar. Pappa jobbade på sitt vanliga jobb på dagarna och svart på nätterna för att ge oss mat på bordet. Jag ljög för mina klasskompisar och min fröken när vi skulle berätta vad vi hade gjort på loven. Eftersom alla andra i klassen hade varit utomlands och jag bara varit hos mormor i Jämtland så kunde jag inte vara ärlig. Dessutom ljög jag för migsjälv också och många gånger intalade jag mig att jag också varit på Mallorca trots att första gången jag satt i ett flygplan var när jag var 13 och då gick resan till Göteborg och var betald av landstinget. När klasskompisarna hade märkesjeans och åkte till ridskolan efter plugget hade jag och min bror ärvda kläder. Det närmsta en ridskola jag kommit var de gånger då jag fick följa med min bästa kompis dit vars pappa jobbade på ett dataföretag och hade hyrbil med AC. Mamma och pappa körde vår fläckrostiga volvo in i det sista. Jag var den första i min släkt förutom min moster som blev akademiker. Mina föräldrar tjatade på mig att jag måste plugga för att inte behöva slita som dom. Under studietiden i Stockholm var det svårt att få ihop ekonomin eftersom jag inte har föräldrar som varken kunde betala min hyra eller visste något om den akademiska världen. Men jag bet ihop och nu jobbar jag sen två år tillbaka inom ett yrke som inte är exakt vad jag är utbildad till men åtminstone inom samma område.